HowDo is a tool for knowledge exchange in the physical world. An app which enables people to discover and share, how people peel their bananas, save cats from trees or change their bike tyres. Believing video and text formats are too slow the HowDo format captures your imagination through creation of short picture and audio chapters. Glorifying the smart, fun and quirky, HowDo is only mobile – keeping the experience in the hands of doers.

See you Wednesday morning at The HUB Stockholm!

RSVP no later than May 7 to vanja@younginvestors.se

7.30
Breakfast served

7.40
Presentation begins

8.15
Summary and discussion

There’s an entry fee of 50sek for nonmembers at Young Investors.

Adress: The Hub Stockholm, Riddargatan 17D

Many thanks to Eat! Ekoaffären sponsoring the breakfast and enabling us to invest the entire entry fee profit into social entrepreneurship!

Next time: every second wednesday of the month!

Varmt välkomna!

7.30
Frukost serveras

7.40
Presentationen börjar

8.15
Summering och frågor

Ickemedlemmar betalar 50 kr i dörren.

Plats: The Hub Stockholm, Riddargatan 17D

Stort tack till Eat! Ekoaffären som sponsrar oss med frukost så att deltagaravgifterna kan investeras i socialt entreprenörskap!

Kära vänner och supporters!

Frågetecknen var många inför årets Vasalopp. Snötillgången var länge undermålig i Stockholm och jag var tvungen att inleda min träning med att stå och staka på Sats. Därutöver planerade jag och min syster (som skulle köra Tjejvasan) in ett träningsläger hos vår bror, Fredrik (som skulle köra Öppet spår med mig) i Umeå.

När väl snön kommit och jag kommit igång med träningen blev jag sjuk bara tre veckor innan Vasaloppet och samma vecka som mitt enda träningsläger. Efter stränga förmaningar från Carl Johan var jag hemma merparten av vecka 6 för att kurera mig och åkte på fredagen upp till Umeå. Fredrik anordnade ett fantastiskt träningsläger, han lade glidvalla på våra skidor och hade bett en kompis lära oss lite skidteknik. Av henne lärde vi oss massor av tips och trixs, t.ex. som att titta upp i uppförsbackarna för att undvika att få bakhalt. Även om jag inte kände mig helt kry blev det också sju mil skidåkning under helgen. Min svägerska Anna, var ett under av generositet och ordnade mat åt oss på dagarna.

Så kom veckan med stort V och det var dags att börja kolhydratladda. Jag körde på en egenartad kur (som även jag så här i efterhand kan erkänna inte var optimal). Den gick ut på att jag skulle kolhydrattömma under några dagar genom att inte äta några kolhydrater alls för att sedan vända totalt vända och tycka i mig kolhydrater dagarna innan loppet. Min kropp var inte särskilt tacksam och jag kände mig dåsig och nästan febrig på fredagen och lördagen. När Stefan Varnelid, som också skulle åka, på fredagskvällen frågade hur det kändes hade jag inte hjärta att säga att jag kände mig småsjuk utan undvek bara frågan. Inte gjordes det hela bättre av prestationsångesten som denna insamling innebar. Ett tag övervägde jag att inte åka alls men eftersom så många bidragit till insamlingen tänkte jag att jag i vart fall fick ge det ett försök. Carl Johan tyckte dock att jag skulle strunta i tiden och bara njuta och jag beslöt mig för att följa hans råd. Sen var det dags för det som skidåkare kan prata om i timtal, vallningen. Det var inte det lättaste föret. Det skulle vara tio minus på morgonen och nollgradigt på dagen. Hur vallar man för det? Vi fick hjälp av en rutinerad vasaloppsåkare som hade åkt 43 Vasalopp. Han förespråkade det klibbigaste, kladdigaste och klistrigaste av vallor: klister. Jag var skeptisk. Jag hade aldrig kört med klister förut och har bara hört illa om det. Men vem var jag att argumentera med en sådan veteran? Det fick bli klister och två lager blå swixvalla (för -5 till -15) ovanpå det.

Äntligen var dagen inne. Min ohemult morgonpigga bror och morbror hade bestämt att vi skulle gå upp vid fem för att komma ut i spåret vid sju. Jag gjorde lama protester men fogade mig. Så var det då dags! Pga. av bilköer och annat blev starten inte så tidig som vi hoppades på men strax innan åtta kom vi iväg! Kroppen kändes förvånansvärt bra. Dåsigheten och tröttheten var borta (kanske för att jag inte kände någonting så tidigt på morgonen) och åkningen kändes lätt och ledig. Kilometrarna flöt på. Vallningen var perfekt! Jag hade både bättre fäste och bättre glid än de flesta och behövde inte valla om under hela loppet! Det var ett fantastiskt väder och obeskrivligt vackert att se soluppgången genom träden och över hundratals taggade skidåkare.

Innan jag visste ordet av hade vi klättrat de 350 höjdmetrarna upp till Smågarna där Madonnas ”Like a Virgin” dundrade i högtalarna. För ett ögonblick övervägde jag att ta av skidorna och börja dansa men tänkte att det nog var bäst att spara på krafterna. I högtalarna ropade de ut att man kunde få massage eller byta stavar och skidor. Det kändes avlägset, jag var full av kraft! Istället tog jag bara ett glas vatten och ett glas sportdryck och fortsatte.

Så kom jag då fram till den klassiska stationen Mångbodarna. En fjärdedel avklarad! Här var den första blåbärssoppan! Men vad skådade jag? Köbildning?! Detta är ju öppet spår, det ska inte vara någon kö! Folk var frågande och undrade vad som stod på. Någon sa att de hade glömt att spåra. 10 dyrbara minuter fick jag vänta (vetandes att varje minut kostade hundratals kronor för Hungerprojektet). Det visade sig att väntan var inför nerförsbacken efter Mångbodarna där åkare hade plogat sönder spåret och folk nu ramlade som käglor. Jag hade läst att man skulle försöka ligga efter någon för att dra nytta av vinddraget, både när man kör utför och när man stakar. Det är nog ett gott råd i världscupen, men i Vasaloppet där kvalitén på åkarna varierar och åkaren före, i bästa fall kan bromsa upp och i värsta fall ramla, drog jag snabbt slutsatsen att det var bäst att ha långt fram till förevarande åkare.

Så rullade kilometrarna på, snart hade jag åkt 30 km. En tredjedel avklarat! Så 35 km, bara en mil kvar till hälften. Jag kom ihåg att jag förra gången var ganska slut efter halva loppet, i Evertsberg. Jag trodde jag skulle känna mig fräschare längre än så denna gång men vägen upp till Evertsberg var tung och kilometrarna segade sig fram, 40, 41, 42, 43… Så kom jag till 45, hälften avklarat. Jo, visst har jag lite krafter kvar ändå! Andra hälften, nedräkningen fram till mål, är alltid lättare! Tre km till Evertsberg. Där kan jag fylla på depåerna. Vid Evertsberg stod Kristina Collén och hejade vilket gav nya krafter! Dessutom fick jag blåbärssoppa, bulle och buljong. Jag passade också på att stretcha min värkande rygg, vilket dock mest bidrog jag fick ont i axeln. Jag frågade vad klockan var. Tolv var svaret. Jag hade alltså åkt över hälften på bara drygt fyra timmar! Skulle jag kanske trots allt klara att åka under drömgränsen åtta timmar?

Från Everstberg var det härlig nedförsbacke ner till Oxberg. Skönt att få vila musklerna i nedförsbacken. Krafterna återvände så smått. Så kom Oxberg, bara en ynka tredjedel, en Tjejvasa, kvar. Jag hade sett Susanne Nyström vinna Tjejvasan på 1,20. Det är inte lång tid. Målet var nu nära! Det var dock dryga mil från Oxberg. Kroppen skrek efter något annat än bulle, blåbärssoppa, buljong och den gjorde bestämt uppror mot sportdryck. Jag bannade mig för att jag inte lyssnat på alla råd att ta med egna tilltugg utan bara förlitade mig på det jag fick längst vägen. Nu var det bara att ta sig i mål som gällde. I Högberg tog jag dock en kopp kaffe. Eftersom jag inte dricker kaffe annars brukar det ge en rejäl effekt men nu lös effekten med sin frånvaro. Jag såg hur jag blev omkörd av personer som jag kört om tidigare. Hur kan detta ske? Jag är ju expert på att hushålla på krafterna? Jag är ju rutinerad långloppsåkare som både gjort klassikern och Marathon. Nej, jag ska fixa detta! Det var bara att bita ihop. Från, sista stationen i Eldris kan man ta sig på vilja så det gällde bara att ta sig dit.

Så kom nedräkningen. 10 km kvar, en niondel, 9 km kvar, en tiondel, 8 km kvar, en elftedel, 7 km kvar, det är inte långt nu. Jag kom ihåg hur lätt de första 7 kilometrarna gått. Jag har krafter kvar, jag skulle klara det om det så var 17 km kvar. 6 km kvar, en femtondel. 5 km kvar, fem kilometer är ingenting, nu är det bara slutspurten, kom igen! 4 km, en tjugondel kvar, 3 km kvar, en trettiondel, 2 km kvar, ja, jag klarar det, jag kommer i mål, men om jag inte gör det, hoppas folk betalar, av solidaritet, även om jag skulle kollapsa här. Så ser jag plötsligt kyrktornet i Mora. Nu är jag så gott som framme, det är bara staka på! Jag ser en klocka på idrottanläggningen i Mora, halv fyra. Jag kommer komma under 8 timmar! Helt otroligt! En kilometer kvar. Sista uppförsbacken över en biltunnel. Krafter kommer som från ingenstans och jag spurtar in i mål! 7.41.31! Jag kan knappt tro det! Visserligen fick jag spö av min omänskligt vältränade storebror, Fredrik, som återigen visat att gammal är äldst genom att köra på 7.09, men gud va nöjd jag är! Det fanns inte i min vildaste fantasi att det skulle gå så bra! Möjligen tänkte jag att jag skulle kunna köra på åtta timmar men absolut inte under åtta timmar. Vilken lycka och vilken härlig upplevelse.

Nu väntar dusch, massage och middag!

Tack alla för att ni stöttat mig genom denna fantastiska upplevelse!

Vill du ge ungdomar i områden med dåliga studieresultat inspiration och förebilder från näringsliv och högskola?

Då kan du hjälpa MyDreamNow att hitta fler företagspartners!

MyDreamNow gör elevers drömmar om framtiden möjliga. MyDreamNow är en innovativ metodik med frivilliga yrkesaktiva som tillsammans med högskolestuderande träffar en högstadie- eller gymnasieklass två gånger per termin. Vi hjälper till med gästföreläsare, studiebesök och prao/praktik. Det är något som både elever, skola och arbetsgivare verkligen efterfrågar.

MyDreamNow har ett unikt fokus och äkta engagemang för elever i områden där många har utländsk bakgrund. 27% av den tillgängliga arbetskraften kommer ha utländsk bakgrund redan år 2015. Där behöver unga både vuxna förebilder från området och andra yrkesaktiva som välkomnar eleverna. MyDreamNow bidrar till mångfald och tolerans i samhället när elever, lärare, studenter och yrkesaktiva från olika områden, generationer och verksamheter möts med syfte att inspirera till framtida jobb.

Programmet drivs som ett socialt företag. Skolor betalar en avgift och företag betalar för partnerskap. Med många skolor i programmet, ökar intresset för exponering i tryckt material och på webbplats. Företag vill engagera sig i lokalsamhället och anställda vill engagera sig på arbetstid som klasscoacher.

MyDreamNow är redo att skala upp mot vår vision, att elever i många städer och länder ska inspireras och ges stöd i klassrum och med webbverktyg från ett stort nätverk av klasscoacher. De söker dig som vill ha ett extrajobb, där du självständigt och på tider som passar dig, kan kontakta företag per mail och telefon. Läs mer på www.mydreamnow.se

Låter det intressant?

Kontakta Jonas Bygdeson VD/grundare MyDreamNow så snart som möjligt!

jonas.bygdeson@mydreamnow.se

070-44 99 612

Största skillnaden med yoga, jämfört med andra aktiviteter för barn, är att det varken finns tävlings- eller prestationsmoment. Yoga skapar utrymme för barnen att vara precis som de är, fokuserar på att bygga upp självkänsla, kroppsmedvetenhet och är ett bra komplement till annan undervisning i klassrummet.

Det känns super spännande och jag tar gärna emot tips, idéer och kontakter, filippa@younginvestors.se!

Tack Östermalmsnytt för att ni sprider budskapet på sid 4 i veckans tidning.

Goda hälsningar,

Filippa

Goda Granar heter det. Det är inte så mycket mer än att du gör en investering för att avskaffa hunger och får en gran på köpet. Din gran kommer inte bara ge dig en underbar jul utan även bidra till att någon annan människa här på jorden får en chans till ett lite enklare liv utan hunger och fattigdom.

Vill du veta mer så klicka här eller i menyn till vänster.

Goda hälsningar!

Alexandra

Breakfast Club hålls nu på The Hub Stockholm. Riddargatan 17D, 3 trappor

Jonas kommer prata om sin resa som entreprenör och intraprenör, att få ihop samhällsengagemang och företagande till en lyckad kombination. Hur han jobbat med samhällsengagerat företagande från ”det goda företaget” på 90-talet till CSR och nu sociala företag.

Jonas är grundare av MyDreamNow och ägare till det sociala företaget Creador AB. MyDreamNow är ett program som syftar till att inspirera unga att läsa vidare till gymnasiet och högskolan. Frivilliga klasscoacher från MyDreamNow träffar elever på högstadiet och gymnasiet på skolor där många saknar vuxna förebilder med kvalificerade jobb.

Isseyas Debesay är skolansvarig  för Akallaskolan på MyDreamNow och han kommer berätta om företaget ur sitt perspektiv. Isseyas har växt upp i Husby, pluggat på High School i USA, läst på KTH, startat och driver eget läxhjälpsprogram i Husby som heter Goda Cirkeln.

Varmt välkomna!

7.30
Frukost serveras

7.40
Presentationen börjar

8.15
Summering och frågor

Ickemedlemmar betalar 50 kr i dörren.

Plats: The Hub Stockholm, Riddargatan 17D

Stort tack till Eat! Ekoaffären som sponsrar oss med frukost så att deltagaravgifterna kan investeras i socialt entreprenörskap!

Nästa gång: Återkommande andra onsdagen i varje månad

Ny plats: The Hub Stockholm. Riddargatan 17D, 3 trappor

Lukas är grundare av det sociala utvecklingsinitiativet Charity Star som arbetar för etablerandet av en internationell certificering för insamlingsorganisationer.

Lukas kommer att tala om sin resa som entreprenör och delägare i en internationell kommunikationsbyrå till sitt nuvarande arbete inom insamlingssektorn, från reklamkampanjer åt Rolex till rapporter mot FN.

Lukas kommer att tala om svårigheterna och möjligheterna med att gå från arbete i en entreprenöriell och ”fri marknad” till nonprofit sektorn som ofta kan vara stelbent byråkratiskt och på håll skeptisk mot förändring.

Varmt välkomna!

7.30
Frukost serveras

7.40
Presentationen börjar

8.15
Summering och frågor

Ickemedlemmar betalar 50 kr i dörren.

Stort tack till Eat! Ekoaffären som sponsrar oss med frukost så att deltagaravgifterna kan investeras i socialt entreprenörskap!

Nästa gång: Återkommande andra onsdagen i varje månad